Till slut kommer någon att skratta (TSKNAS) är en podd som på så många sätt skulle kunna sammanfattas med ”mediemän i Stockholm sitter och snackar skit”.
För det första så var det en av de tidigaste svenska poddar som byggde på konceptet att ett antal personer inom medie- och underhållningsbranchen tar varsin mikrofon och samtalar om vadhelst som faller dem in. För det andra kan den ibland vara så ostrukturerad att den blir ointressant att lyssna på. För det tredje har de bokstavligen pratat om skit, i ett avsnitt (149) som också är en av poddens absoluta höjdpunkter.
Den underhållande formen av skitsnack är en svår konst att bemästra. Det krävs oftast skickliga berättare för att klara av det. När det gäller TSKNAS finns det goda förutsättningar. Poddens motor Petter Bristav har en bakgrund inom stand up, liksom den nästan lika frekventa Soran Ismail och den stundtals frekventa Aron Flam. Likaså jobbar många av poddens gäster också med komedi eller andra former av underhållning. Det innebär att samtalen har rätt tajming, intonation och inte minst tydlighet vad gäller berättelsestrukturer. Kort sagt: de vet hur en historia ska berättas.
När podden är som bäst, är den rolig och kvick med en god portion självdistans. Det märks att den också fungerar som en inkubator för deltagarna. När jag i våras såg En skam för Sverige, var mycket av det material (inklusive skämt) Ismail berörde, sådant som under årens lopp har nämnts i TSKNAS. (Det innebar förvisso att showen blev en aning förutsägbar för mig, men det är en annan recension)
Tyvärr finns också några problem med skitsnackandet. För det första kräver skitsnack något att snacka om. Och lite för ofta saknas en tydlig strategi för avsnitten. En av de största amerikanska skitsnackarpersonligheterna inom poddvärlden, Kevin Smith, förbereder oftast sina avsnitt med tidningsartiklar eller tar avstamp från specifika händelser i hans eller Scott Mosiers liv. Det är mycket enklare att skitsnacka kring (eller avvika från) intressanta händelser, än att skapa intressanta händelser från tomprat.
För det andra så verkar det finnas en kronisk rädsla för att diskutera vissa saker grundligt. Detta är särskilt tydligt vid de tillfällen Aron Flam är med och försöker föra in diskussionen mot mer akademiska spörsmål. Jag har svårt att avgöra om det är en beröringsskräck för dessa ämnen, någon sorts intern humor i stil med oviljan att bjuda in Mårten Andersson, eller en avsiktlig policy att inte blir för ”torra” för lyssnaren. Oavsett vilket, tycker jag det är synd att de inte vågar stanna kvar i Flams resonemang oftare, eftersom de samtalsämnen som tas upp i stället är ganska tunna i förhållande till den kapacitet som Bristav och Ismail uppvisat vid andra tillfällen. Det är som att få en biljett till en landslagsmatch i fotboll, men spelarna bara väljer att värma upp och lattja med bollen i stället för att spela match så fort Tyskland eller Brasilien traskar in på arenan.
För det tredje är det synd att de stundtals flamsar bort, eller nästan förefaller ointresserade av, vissa gäster. TSKNAS är förvisso primärt inte en intervjupodd, och vissa gäster hänger helt enkelt inte med i genren. Men även om gästerna inte är ”up to speed” tycker jag att det är poddvärdarnas roll att se till att gästerna får frågor och talutrymme om de inte har kapacitet eller dagsform nog att vara hundra procent aktiva.
Inte nog med att det gnager i mig som Umeå-poddare, 60 mil från Sveriges mediebranch-epicentrum, att en podd vaskar intressanta personer bara för att de råkar finnas en tunnelbanestation bort. Det ger även intrycket av att upphovspersonerna till podden enbart använder den som personlig reklamkanal och egentligen inte intresserar sig för gästerna eller lyssnarna.
Nu tror jag inte att det är fallet. Jag tror snarare problemet beror på att podden saknar en tydlig programledare. Även om Bristav är den stabila motorn som driver podcasten, är det mycket oklart vem som styr. Det medför att podden lätt ”svajar på vägen” och får problem med destinationen.
Till slut kommer någon att skratta blir därför en ganska ojämn helhetsupplevelse. Ibland är den knivskarp och intressant. Ibland pladdrig och ofokuserad. Med en aning mer förberedelser skulle lägstanivån bli betydligt högre.
I skrivande stund
Avsnitt: 185
Hemsida: iTunes
Twitter: @TSKNAS @petterbristav @Soranismail @AronFlam