Kära Sveriges Radio
Jag tycker det är jättebra att ni granskar hur universitet och högskolor använder resemedel och representation. Eftersom vi finansieras av skattemedel har vi en skyldighet att använda våra pengar på ett förnuftigt och återhållsamt sätt.
Men ni som granskande journalister har också skyldighet att skilja på äpplen och päron (eller elever (grundskolan) och studenter (elever som tagit studentexamen) för den delen). Ni måste bli bättre på att separera på utgifter för utbildning och forskning. De två sakerna är oftast helt avskiljda från varandra ekonomiskt. Fråga någon av Sveriges stora anslagsgivare inom forskning om anslagen får användas till grundutbildning…
Jag vet att det är enkelt att välja studentvinkeln och att jämföra utgifter med utbildningsverksamhet, men då måste ni kontrollera att utgifterna verkligen tas från samma ”konto”. När jag läser några av era artiklar där ni ställer just studenter och utbildning mot resor och representation, så är ni tyvärr (medvetet eller ometvetet?) luddiga. I en (för övrigt mycket underligt skriven) artikel om hur kårerna har svårt att påverka universitet skriver ni till exempel:
Johan Sterte, rektor vid Luleå tekniska universitet, minns inte riktigt den tillställning skolan höll där 20 personer delade på 15 flaskor vin.
– Jag håller med om att stämmer de siffror som står vad det gäller vin så tyder det på en viss excess, säger Johan Sterte, rektorn vid Luleå tekniska universitet.
Vinnotan är ett exempel från Sveriges Radios genomgång av resekostnader och representation från de 28 största lärosätena de senaste tio åren, vi berättat om i dag.
Samtidigt som de ökade kostnaderna beror mycket på att forskningsverksamheten blivit betydligt större senare tid och antyder en positiv utveckling för lärosätena hittar vi också kostnader som tycks mer svårförklarade.
Wilhelm Rendahl, ordförande vid Studentkåren i Luleå, synar gärna skolans utlägg på alkohol.
– Jag tycker inte om saker som går emot policys som man ska följa. Jag ser framför mig att vi kommer att lyfta sådana frågor till universitet. De här pengarna skulle kunna gå till utbildning, säger Wilhem Rendahl, ordförande vid Studentkåren i Luleå
Vinkeln är så given; det stora universitetet snuvar de utsatta studenterna på utbildning. Men ingenstans ser jag direkt uttalat att utgifterna kommer från utbildningsmedel eller görs som en del av till exempel en utbildningskonferens. Likväl vill ni göra den kopplingen genom att till exempel benämna universitetet som ”skola” – vilket direkt associerar till utbildning. Eller genom att ni i meningen efter att ni skriver om ”svårförklarade” utgifter låter studentkårens ordförande uttala sig, som om just den svårförklarade utgiften var kopplad till utbildningarna.
Varför gör ni så? Jag ser tre möjliga svar på frågan:
- Det är enkel och snabb journalistik (den besynnerliga strukturen på texten antyder det)
- Ni som journalister tycker att det borde vara lärarnas/utbildningarnas fel.
- Det är verkligen lärarna som har ett extravagant och nonchalant förhållningssätt till utbildningsmedel.
Jag tror, att skulle ni ges lite mer tid att undersöka de specifika resekostnaderna för många utbildningar, så skulle ni upptäcka att en stor del av pengarna går till inresande gästlärare. Alltså, kompetens som direkt kommer våra studenter till gagn. I några fall rör det sig om utresande lärare som ger sig av på utbildningskonferenser eller andra typer av fortbildning. Faktum är att jag tycker lärarna på min institution får resa för lite (på alla andra ställen är de däremot garanterat ena riktigt förskingrande jävlar).
Så är det i alla fall där jag jobbar. Men kanske är det så att jag har fel. Därför, Sveriges Radios granskare, är det viktigt att ni tydligt visar från vilken verksamhet dessa utgifter tas och vad de används till.
För klart är ju att utgifterna har ökat, jag önskar bara att ni inte slentrianmässigt hävdar att det är utbildningarna som sköts dåligt. Ni ska veta att vi får höra det tillräckligt många gånger ändå.