Utbildningspolitiker, ej att förväxla med hobbypolitiker, är sådana som med god kännedom om högre utbildning fattar beslut som direkt påverkar arbetssituationen för väldigt många på våra lärosäten. Problemet med politiker är att det ibland är lite svårt att förstå vad de vill. Vad beror det på? Är de för dåliga på, eller ointresserade av, att göra sig förstådda eller vill de helt enkelt inte bli förstådda?
Jag tänkte visa exempel på ett sådant svårtolkat tillfälle genom att analysera Margareta Pålssons debattinlägg i SvD. Margareta Pålsson är ordförande i riksdagens utbildningsutskott. Hon är, enkelt uttryckt, den visionära ledaren för gruppen som förbereder alla riksdagsbeslut om utbildning i Sverige. Med tanke på att Pålssons är ledare och hennes inlägg är ett svar på ett inlägg som argumenterar mot studieavgifter, borde man i förvänta sig ett tydligt motargument, eller en politisk viljeinriktning. Det går inte.
Eller går det? Det är oftast möjligt att plocka ut häpnadsväckande mycket information ur till synes osammanhängande och besynnerliga texter. Läs debattinlägget (det är kort), bilda en egen uppfattning om vad hon försöker säga. Fortsätt sedan läsa nedan. Tycker du att detta inlägg redan känns för långt? Du kan komma direkt till poängen genom att hoppa till de två blockcitaten längs ner.
Here we go. Mina kommentarer är kursiverade.
Premiss (förutsättningar och bakgrundsfakta som anses självklara): ”Trots en konstant ökad internationell konkurrens har Sverige genom en hög kvalitetsnivå inom innovation, forskning och utbildning kunnat upprätthålla en stark nationell attraktionskraft.” Okej: Svensk utbildning lockar, i hård konkurrens, folk från andra länder.
Tes: ”att ta bort den nyligen införda studieavgiften för utomeuropeiska studenter […] vore ett steg i fel riktning för de svenska lärosätena,” Okej. Tesen är enkel: Utländska studenter ska betala för att studera här.
Premiss: ”svenska lärosäten [ska] likt svenska företag […] ta sig an den globala marknaden med kvaliteten som främsta säljargument.” texten förefaller först vara en förlängning av tesen, men är i själva verket fler premisser: Orden säljargument och marknad antyder att vi säljer en produkt. Det är med andra ord inte (ut)bildning och utveckling vi sysslar med, utan produktion. Kvalitet är en plattityd, inget lärosäte skulle nämligen frivilligt påstå att de utför utbildning av dålig kvalitet.
Argument: ”Det […] är viktigt för Sverige att locka till sig internationella studenter. Studenterna bidrar dels till att stärka mångfalden, men framför allt till att bygga broar mellan Sverige och andra länder. I en tid präglad av ökat internationellt utbyte är dessa kontaktpunkter oerhört betydelsefulla.” Argumenten är tydliga, men hur är det med logiken? Om det är viktigt med mångfald, brobygge och kontaktpunkter för Sverige, borde vi inte locka hit dem… med billiga/gratis utbildningar? Det måste betyda att Pålsson anser att principen om avgifter är viktigare än ovan nämnda argument.
Motargument: ”Sedan avgiftsreformen infördes har antalet nyinskrivna internationella studenter inledningsvis minskat.” Okej, färre studenter kommer hit. Fast det går rakt emot den första premissen där Pålsson påskiner att Sverige har lyckats ”upprätthålla en stark nationell attraktionskraft”. Det går alltså lika bra, fast det går sämre?
Argument: ”Vi ser samtidigt positiva tecken på ökad professionalitet i lärosätenas rekrytering och omhändertagande av utländska studenter.” Lärosäten blir bättre på ta emot utländska studenter. Check. Detta argument hänger dock inte ihop med övriga påståenden i texten. Personalen torde kunna bli bättre oavsett om de som kommer hit betalar eller om staten gör det eftersom de får samma resurser. Faktum är att utländska EU-studenter fortfarande studerar gratis, medan till exempel Asiatiska inte gör det. Argumentet gäller alltså oavsett principen om avgifter.
Argument: ”Nya siffror från Verket för högskoleservice pekar även på att utländska studenter börjar söka sig tillbaka till Sverige.” Got it. Det går alltså lika bra, fast det går sämre, fast det går bättre…
Tes: ”Det krävs emellertid fler åtgärder, framför allt ett närmare samarbete mellan lärosätena och näringslivet.” Här kommer en ny ståndpunkt. Universitet och företag ska samarbeta. Den saknar tyvärr helt argument och premisser i texten så det är svårt att veta vad som avses. Vad kräver fler åtgärder? Antalet sökande? Kvaliteten på mottagningen? Det ”närmare samarbete[t] mellan lärosätena och arbetslivet”, vad ska det förbättra? Fler utländska studenter? Hur? Bättre mottagning? Hur? Bättre utbildningar? Varför skulle svenska företag vara intresserade av huruvida utländska studenter betalar avgifter? Studenterna ska ju inte jobba på företagen. Såvida företagen inte säljer utbildning…
Avslutning: ”Sverige ligger i framkant inom många utbildnings- och forskningsområden.” Plattityd. Skulle någon frivilligt hävda att de låg i bakvattnet? Dessutom: Vilka utbildningar och vilken forskning? Vilka kriterier gäller för att få ligga i framkant?
Avslutning: ”Våra lärosäten har mycket goda förutsättningar att skapa ett attraktivt utbildningserbjudande för internationella studenter utan att det ska behöva vara gratis.” I första delen av meningen påpekar Pålsson att våra utbildningar är bra. Därefter upprepas tesen – utbildning ska inte vara gratis. Upplever du att meningen känns konstig och svår är det för att den är det. De två olika påståendena är nämligen två helt skilda utsagor: vi kan göra bra utbildningar och utbildningar ska kosta pengar. Det är en lika logisk mening som ”På ICA kan hungriga personer beställa god cateringmat, men affären ska inte behöva ha öppet på söndagar”.
Inlägget med analysen blir onekligen lite omfattande. Låt mig därför kortfattat återge vad Margareta Pålsson, ordförande i riksdagens utbildningsutskott och utbildningspolitisk talesperson, alltså framför i debattinlägget:
Svensk utbildning lockar, i hård konkurrens, studenter från andra länder. Vi kan göra bra utbildningar. Utbildningar ska inte vara gratis för utländska studenter. Det är viktigt för Sverige med utländska studenter för att få mångfald, bygga broar och få kontaktpunkter för Sverige. Antalet utlandsstudenter minskade dock sedan vi införde avgifter. Fast vi är förstås bra på att ta emot de studenter som kommer. Lärosätena ska jobba mer mot företag för att saker ska bli bättre. Sverige är jättebra på forskning och utbildning. Vi kan forsätta skapa attraktiva utbildningar. Men utbildningar ska inte vara gratis för utländska studenter.
Man kan förhålla sig till Pålssons debattinlägg på tre sätt: antingen förmår vår utbildningspolitiska talesperson inte formulera en kort argumenterande text på ett sammanhängande sätt, eller så bryr hon sig inte om att formulera den sammanhängande utan har svarat lite nonchalant med högerhanden [pun intended]. Eller… så väljer hon medvetet att formulera det osammanhängande för att dölja något annat.
Oavsett vilket av de tre olika alternativen vi föredrar, så avslöjar Pålssons inlägg faktiskt en hel del om vart hon anser att vår utbildning ska ta vägen. Det här är vad hon egentligen säger (gå tillbaka till mina kommentarer ovan så hittar du spåren till allt som står nedan):
Svensk utbildning ska kommersialiseras och bli en handelsvara. Vi har personer som är duktiga på ta emot utländska kunder, så även om det går lite knackigt just nu i den hårda konkurrensen ser jag en framtid där innovativa personer kan skapa privata utbildningsföretag och sälja utbildning till de som kan betala.
Så, det var väl inte så svårt att formulera sin politiska vilja? Nu lämnar jag upp till dig att avgöra vilken Pålsson du vill ha: den som inte förmår formulera en politisk vilja, den som inte bryr sig om att formulera en politisk vilja, eller den som medvetet döljer den.