Sveriges värsta bilförare har börjat på TV4. Programmets koncept är att mindre skickliga förare genomgår diverse utmaningar i bilkörande. Tittaren får prov på hissnande aningslös körförmåga, allt utfört av roliga och intressanta karaktärer. Det finns mycket att diskutera kring människans vilja att blottlägga sina brister i nationell television, men det har studerats ganska ingående. Därför är det snarare frånvaron av en annan diskussion som gör mig förbryllad.
Den senaste tiden har diskussioner och utredningar kring flumutbildningar inom högskolan varit frekvent förekommande i medierna. Det tycker jag bra. Samhället ska ställa krav på oss och det finns därför all anledning att ständigt fundera på relevans, samhällsnytta och (framför allt) att ha genomtänkta och professionella utbildningar. Precis som jag nämnt i tidigare blogginlägg är utvärderingar en nödvändigt del av detta.
Men, om det vi ser i Sveriges värsta bilförare är någorlunda överensstämmande med verkligheten, varför reagerar så få på det som är ursprungsproblemet i programmet? Hur kan så undermåliga bilister släppas ut i samhället? Det förefaller vara helt okej, till och med lite putslustigt och charmigt, att ge helt inkapabla bilförare licens att framföra maskiner som kan orsaka stor fysisk skada i samhället. Sveriges värsta bilförare, hur underhållande och vällovligt konceptet än må vara, förefaller indikera ett stort underbetyg till (en del av) våra körkortsutbildningar. Flumskola med rätt att köra?